Gårdagen var underbarast!

Vaknade tidigt på morgonen,  solen sken in mellan de blommiga gardinerna, bilarna brummade förbi (som vanligt) utanför mitt fönster, och en nyvaken bebis knackade på dörren (som vanligt). Jag åt en grapefrukt och sedan gick jag ut för att möta Hanna någonstans mellan Putney och Notting Hill. Solen värmde redan och klockan vara bara 9.30 på morgonen. - livet är bra underbart ibland!

På vägen till Hanna så köpte jag en kopp te (mesta dels för att jag var så sjukt kissnödig, att jag jag tvungen att gå in på Café Nero, och kände mig därför tvingad att köpa något.) Jag spillde ut ungefär hälften över min hand, och andra hälften över min fot, Och det var inte skönt! 

Efter några svordommar, och pustande över att jag spillt ut mitt te, så mötte jag äntligen Hanna.
Vi bestämde oss för att gå till Holland Park och sola, (vilket vi uppenbarligen inte var ensamma om). Men som tur var, så var vi ute i god tid, och fick en av de bästa platserna på det gröna gräset, mitt i solen:)

Något som vi inte heller var ensamma om, lite senare på eftermiddagen var att gå en promenad runt Serpentine, alla tänker verkligen samma sak så fort solen kommer fram. Picnic, picnic, picnic! Dock kan jag ju absolut inte klandra en enda människa som satt i parken igår,  för det var verkligen helt underbart!

Dock är det en grej som vi båda börjar bli något trötta på,  och det är alla desperata killar som verkar ta till vad som helst för att eventuellt få lite närhet av en tjej. Killar som viskar saker i örat när man går förbi,  tutar, eller patetiskt nog börjar sjunga "I belive I can fly".  Hur lågt kan man sjunka egentligen?

Vi avslutade dagen/kvällen med att slinga håret på varandra (mestadels mig), baka bröd och lyssna på nostalgiska låtar:)

We're living the dream....


Noah and the whale- 5 years time