Det måste ju vara en kärleksdröm, att få en sån vacker bänk av den man älskar!
(Fast jag skulle nog vilja ha den innan jag dör så att jag kan se hur fin den är.)
Tänk va underbart det skulle vara att sitta på sin egna bänk, en varm juni morgon, fötterna i det fuktiga gräset och med en stor kopp te i handen. Man känner hur den sköna försommardofren sveper förbi med vinden, igenom det blonda, lite rufsiga håret. Och med solen i ögonen, och fräknar på näsan, så lutar man huvudet mot sin bästa vänns axel och bara önskar att tiden skulle kunna stanna för ett litet slag. 
 
När jag blir stor så önskar jag nog mig en bänk till min och Hannas (potentiella) vackra juniträdgård.