Gosch, va jag har saknat min Hannelihanna.  Det var helt underbart att få krama om henne vid Notting hill gate igår kväll. Jag skulle nog ha kunna stått där hela kvällen, om de inte had varit för att vi hade planerat att äta kakor, dricka vin och sedan gå ut på Notting hill Art club, som också var helt undebart. 

Allt börjde med att jag glömde Hannas hårspännen, och chokladsåsen som hannas familj hade beställt från Sverige av mig:P Men när jag ätligen satt på tuben, tillsammans med en främmande kille som hjälpte mig enda till Notting hill gate, så kände jag hur det började pirra rejält i min mage.  Jag hade ju inte träffat hanna på flera, flera veckor, så jag hade verkligen myror i hela kroppen den kvällen.
När vi äntligen sågs så var det som i en film,   man bara vände sig om och helt plötsligt så stod hon där.. Jag skulle verkligen kunna dö för de där ögonblicket när vi såg varandra, och bara skriker rakt ut av lycka, och kramas i flera miljoner sekunder. (Om ni har missat det så älskar jag verkligen min Hanna F Berg).

Vi gick in på första bästa mataffär och köpte lite kakor,  där visade det sig att den svenska banken hade gett mig en gammal £ 5, så det gick inte så bra att betala med den tydligen, och jag fattade först inte vad kassörskan sa, för hon baratade snabbt och tyst och verkade inte vara jättenöjd med sitt jobb.
Vi går och pratar och skrayyar hela vägen hem om all möjligt som vi missat under de senaste veckorna då vi varit ifrån varandra, så det är mycket att ta igen nu.

När vi kommer hem till Hannas lägenhet så möts vi av en liten Madox (hannas barn) i pyjamas som kastar sig runt Hanna, och de är då man förstår att vi har de bästa jobben någonsin.

Men kvällen var långt ifrån slut där.. Hanna, Sara och jag,  sitter och pratar och skrattar och dricker två falskor vin inne på hannas rum, efter detta så bestämmer vi oss för att gå till Notting Hill Art club,  det var tydligen någon slags "alternativ" club i Notting Hill. (Karin, du skulle ha älskat den,  alla hade roliga/snygga stilar och kläder på sig). Vi dansade där och hade det jättekul,  "cidern" var dock asäcklig,  den smakade typ öl blandat med vatten,  usch usch.. Kommer aldrig beställa de igen. Musiken var konstig men bra,  man kunde iaf dansa bra till den! och de är ju helt klart ett plus i kanten!
Lite jobbiga killar fanns det ju också,  men tydligen så var detta den bästa clubben som Hanna och Sara hade varit på.  Folket på denna clubben var tydligen inte så "kladdiga" som på andra ställen här i London.

De jobbigaste vart nästan när vi skulle gå ut,   då några fula tjejer tränger sig före i kön och är allmänt otrevliga. Och inte nog med det,  jag minndes inte heller vilken buss jag skulle med,  och kunde inte adressen hem..  Tunnelbanan hade tydligen slutat gå då man kom ut från krogen. Så vi frågade några personer men ingen visste varken vilken buss, eller åt vilket håll, eller om det ens gick bussar hem till mig, så chansen att komma hem till min säng började sakta men säkert tyna bort. (dessutom så regnade det och mina skor hade gått sönder så jag var verkligen jätteblöt och kall om mina fötter). Det hela slutade med att jag fick dela säng med Hanna och Sara och skicka ett sms till Ben och Victiroa och säga att jag inte minns vart jag bor och inte vet vilken buss jag ska ta hem.
Mitt nästa uppdrag här i London är att gå omkring och kolla runt och bekanta mig med området.  Tror nog att de är den bästa lösningen på allt!

När vi väl kommit hem till Hanna så kröp vi ner i sängen alla tre,  jag och hanna pratade hur länge som helst, tillslut så dog vi båda två utan att ens säga godnatt.   Antar att vi ha mycket att ta igen! och man vill ju inte gå miste om några minuters pratande.

Kvällen var mer än lyckad,  tack så mycket hanna och sara för allt roligt som hände igår<3