Usch!  Nu har jag sådär svårt att sova igen, ligger bara och vrider och vänder på mig helatiden, funderar på dåtid, nutid och framtid. Och kan inte sortera ut något vettigt alls. Alla tankar går bara om och om igen och inget verkar funka speciellt bra! Det enda jag vet är att mitt hjärta slår för fort och att trycket över bröstet bara blir värre. Jag måste bort här i från, men jag vet inte vart. Ibland så känns det som att inget räcker till, bara för att jag inte vet vad jag vill. Allt blir bara kaos och inget duger. Känner mig så stressad, samtidigt som orken i min kropp blinkar rött, och sviker mig varje sekund. Hade hoppats på att alla tunga känslor skulle försvinna när jag kom hem, men jag kan inte påstå att de har gjort det, snarare har de blivit värre. För det känns som att jag har fått mer att tänka på nu, mer att fundera ut och mer att klura på. Samtidigt som jag saknar barnen!! Det som jag skulle behöva nu är en promenad, med lite bra musik i öronen. Men det är för mörkt ute nu, för vi har inga gatulysen, och då kommer jag bara bli rädd. Så jag får nog vänta tills morgonen. Nu ska jag bara försöka sova igen. Vilket jag tror jag aldrig kommer lyckas med!