Idag var det Cupcakesbakning på Hög nivå på  28 Coldstream Gardens,  Kladdigt, rörigt och mjöligt men väldigt kul. Flickorna älskade att dekorear de små bakverken, eller jaa... Bella älskade att dekorera dem och äta strössel,  Loura-Kitty åt mest smet och frosting. Hon var kladdfia nr 1.

Resultaten blev iaf underbart:



Älskar verkligen mitt jobb<3

Idag har vi varit hos Memme och Popps (farmor och farfar). När vi för en gång skull var ute i god tid, och faktiskt bara kom iväg 30 minuter senare än vad vi tänkt oss, så hade inte memme och popps kommit hem  när vi anlände till huset. Som TUR var så hade Bella tagit med sin scooter, så vi åkte upp och ner för backen tills Memme och Popps kom hem från kyrkan. Solen värmde verkligen våra bleka ansikten idag när vi var i Kent. Helt underbart!  När vi äntligen kom in i huset så börjde flickorna genas leka med Mandys gammla leksaker och det är ju helt otroligt hur två så små flickor kan stöka ner så mycket på så KORT tid, helt galet.  Bra gjort flickor! 

Vi åt goda smörgåsar till Lunch idag och drack vitt vin med tonic i.  (Egentligen skulle de vara fruktsoda i, men Ben tog fel flaska..  Sånt som händer!) Så lite starkare blev det allt, men det slank ner ändå.

---

Nu blir det snart lite middag med Hanna panna,  Vi ska gå och utforska stället som jag bor på:)  Ska bli spännande..  iiih kan inte riktigt fatta att jag och hanna bor på samma ställe igen, eller nästan samma iaf:)  Helt underbart!
Älskar dig stumpan <3  Det kommer vara vi föralltid!  Vi är oslagbara!!
Ses snart Hannie..

Gosch, va jag har saknat min Hannelihanna.  Det var helt underbart att få krama om henne vid Notting hill gate igår kväll. Jag skulle nog ha kunna stått där hela kvällen, om de inte had varit för att vi hade planerat att äta kakor, dricka vin och sedan gå ut på Notting hill Art club, som också var helt undebart. 

Allt börjde med att jag glömde Hannas hårspännen, och chokladsåsen som hannas familj hade beställt från Sverige av mig:P Men när jag ätligen satt på tuben, tillsammans med en främmande kille som hjälpte mig enda till Notting hill gate, så kände jag hur det började pirra rejält i min mage.  Jag hade ju inte träffat hanna på flera, flera veckor, så jag hade verkligen myror i hela kroppen den kvällen.
När vi äntligen sågs så var det som i en film,   man bara vände sig om och helt plötsligt så stod hon där.. Jag skulle verkligen kunna dö för de där ögonblicket när vi såg varandra, och bara skriker rakt ut av lycka, och kramas i flera miljoner sekunder. (Om ni har missat det så älskar jag verkligen min Hanna F Berg).

Vi gick in på första bästa mataffär och köpte lite kakor,  där visade det sig att den svenska banken hade gett mig en gammal £ 5, så det gick inte så bra att betala med den tydligen, och jag fattade först inte vad kassörskan sa, för hon baratade snabbt och tyst och verkade inte vara jättenöjd med sitt jobb.
Vi går och pratar och skrayyar hela vägen hem om all möjligt som vi missat under de senaste veckorna då vi varit ifrån varandra, så det är mycket att ta igen nu.

När vi kommer hem till Hannas lägenhet så möts vi av en liten Madox (hannas barn) i pyjamas som kastar sig runt Hanna, och de är då man förstår att vi har de bästa jobben någonsin.

Men kvällen var långt ifrån slut där.. Hanna, Sara och jag,  sitter och pratar och skrattar och dricker två falskor vin inne på hannas rum, efter detta så bestämmer vi oss för att gå till Notting Hill Art club,  det var tydligen någon slags "alternativ" club i Notting Hill. (Karin, du skulle ha älskat den,  alla hade roliga/snygga stilar och kläder på sig). Vi dansade där och hade det jättekul,  "cidern" var dock asäcklig,  den smakade typ öl blandat med vatten,  usch usch.. Kommer aldrig beställa de igen. Musiken var konstig men bra,  man kunde iaf dansa bra till den! och de är ju helt klart ett plus i kanten!
Lite jobbiga killar fanns det ju också,  men tydligen så var detta den bästa clubben som Hanna och Sara hade varit på.  Folket på denna clubben var tydligen inte så "kladdiga" som på andra ställen här i London.

---

De jobbigaste vart nästan när vi skulle gå ut,   då några fula tjejer tränger sig före i kön och är allmänt otrevliga. Och inte nog med det,  jag minndes inte heller vilken buss jag skulle med,  och kunde inte adressen hem..  Tunnelbanan hade tydligen slutat gå då man kom ut från krogen. Så vi frågade några personer men ingen visste varken vilken buss, eller åt vilket håll, eller om det ens gick bussar hem till mig, så chansen att komma hem till min säng började sakta men säkert tyna bort. (dessutom så regnade det och mina skor hade gått sönder så jag var verkligen jätteblöt och kall om mina fötter). Det hela slutade med att jag fick dela säng med Hanna och Sara och skicka ett sms till Ben och Victiroa och säga att jag inte minns vart jag bor och inte vet vilken buss jag ska ta hem.
Mitt nästa uppdrag här i London är att gå omkring och kolla runt och bekanta mig med området.  Tror nog att de är den bästa lösningen på allt!

När vi väl kommit hem till Hanna så kröp vi ner i sängen alla tre,  jag och hanna pratade hur länge som helst, tillslut så dog vi båda två utan att ens säga godnatt.   Antar att vi ha mycket att ta igen! och man vill ju inte gå miste om några minuters pratande.

Kvällen var mer än lyckad,  tack så mycket hanna och sara för allt roligt som hände igår<3

Igår var det första dagen med familjen. Allt är verkligen hur bra som helst,  familjen är jättetrevliga och barnen är busiga men alltid söta och goa. Igår åkte vi till Wimbeldon common och tog en skön promenad med hundisarna. Laura vägrade sitta i vagnen så de tog oss en bra stund att gå runt parken. Vädret var skönt,  riktigt varmt och härligt i solen faktist, och det luktar VÅÅÅR överallt.  När vi kom hem så hade Victoria (mamman) låst oss ute, så vi var tvungna att gå till grannen, med minsta barnet och två galna hundar och sitta där till Zaza (Deras förra au pair) kom hem. Men när vi efter många om och men( eller "After many ifs and butts" som Johans syster sa i Barcelona), och efter att vi hämtat Bellan så satte vi oss och åt lite lunch. Efter lunchen så gick minstingen och sov en sväng, medans vi andra satt och kollade på tv (cartoons) och lyssnade på Bellans, otroligt söta, engelska:)  Det var bra mysigt..  
Några timmar senare så gick vi över till Sara och Tess,  där vimlade de av massa galna barn som sprang runt, lekte, skrek, åt kakor,  allt var helt enkelt rätt galet.
Kvällen var rätt lugn och skön, enda tills vi skulle bada de små trollungarna,   Bella vägrade göra allt Victoria sa till henne, (allt bara för att hon Vägrade sova tidigare på dagen). Men det ordnade upp sig efter ett tag och de små liven somnade till slut. En rätt söt med lustig sak som Bellan Alltid måste göra innan hon somnar är att pussa en på båda ögonlocken och på munnen,  sen är hon redo att sova.   Hon är verkligen jättesöt.

...på onsdag så bär det av!  Då flyttar ännu en del av lilla Ludvika ut i vida världen.  Kan inte beskriva kännslan jag har i kroppen just nu,  den är rätt blandad. Ska bli så skönt att lämna Ludvika,  men mindre skönt att "lämna" alla nära och kära. Dock tror jag att de kommer finnas kvar när/om man kommer hem igen.. Men Hanna säger att hon ALDRIG ska komma hem igen.. så vi får väl se om det bara blir 5 ½ månad eller en livstid! För som ni alla kanske redan vet, (och för er som inte vet de), så är jag och Hanna, BBF, Tvillingar, Soulmates, what ever you call it och vi kan aldrig göra saker ifrån varandra. Vi lever helt enkelt samma liv och kommer nog alltid göra det.. Och den här tiden som vi har varit ifrån varandra nu har nog varit bland de värsta i mitt/vårat liv, men det ska det bli ändring på snart!   VI SES SNART HANNA! ÄLSKIII..